Typ Retro

Nu har jag sett på en dokumentär om nordkorianska flyktingar. Det ger verkligen perspektiv på tillvaron. Känner mig jättelöjlig med mina problem. Jag ösnkar så att jag kunde hjälpa till mer. Jag och en klasskamrat funderar på att åka ner till kenya och hjälpa till med att bygga skolor som projektarbete. Känner inte tjejen så bra men det skulle vara roligt. Ska kolla upp lite möjligheter nu i helgen har jag tänkt.

Mister P har inte loggat in på msn eller hört av sig under hela kvällen. Det gör mig lite ledsen även om det borde göra mig glad. Känner starkt för att tröstäta choklad, vilket jag inte gör eftersom jag är en sådan duktig flicka... Okej det är inte sant, jag åt massa pasta till middag och jag har redan ätit 250 ml glass... Jag borde inte få mat alls. Min mat borde skickas till nordkoreas befolkning. Där behövs den.

Nu ska jag ge upp min väntan och istället lägga mig och sova tror jag. Kanske att jag målar lite om jag hittar något motiv. Har vekligen insperations torka och har bara lust att måla av en viss man hela tiden. Vilket jag inte tänker göra. Kvällen får avslutas med en låttext som jag tycker stämmer in bra på min och mister P:s relation, eller kanske snarare stämmer in i tomheten där jag hade hoppats på något mer. 









Det föreställer en hund tror jag
(en 30 sekunds bild tillängnad mina bild lärare)
(kan tilläggas att jag fortfarande undrar varför jag valde bild ämnen)
God kväll och god natt
retroFlicka